Telefotots underskattade sida

Ett objektiv som jag har haft sedan första början i mitt Fujifilm-system är telezoomen Fujifilm XF 55-200 mm. Det är däremot först på senaste tid som jag verkligen har kommit underfund med dess användningsområden, något som kan kanske tyckas underligt — varför införskaffa ett objektiv om man är osäker på hur det bäst används?

Så här var det. Jag köpte det mest av direkt uppenbara skäl: foto vid tillfällen där man helt enkelt inte kan komma nära motiven. Djur på djurparker eller i andra inhängnader på t.ex. gårdar, båtar i en hamn, naturdetaljer bortom bekvämt räckhåll, m.m. När man vill zooma.” Men sedan överskattade jag hur ofta den typen av situationer verkligen dyker upp, och det blev mitt minst använda objektiv.

Det har vänt lite på sistone, sedan en bröllopsfotografering då jag hamnade i lite av en kris eftersom jag saknar ett klassiskt, ljusstarkt porträttobjektiv motsvarande 85mm för proffsiga resultat. Jag rådfrågade en del på nätet och fick kontakt med en proffsfotograf som intygade att jag kunde vara lugn, att min telezoom skulle lösa det. Då började kugghjulen snurra, för visst insåg jag av erfarenhet att lång inzoomning på köpet också ger en förgrundsseparering (“bokeh”) för motiven, något ack så viktigt för att bokstavligt talat kunna fokusera på något av ett pars största dagar i deras liv! Jag hade nog bara inte insett den verkliga styrkan i detta, och mest bara utnyttjat det till snygga makrobilder. Hade inte tänkt hela vägen.

Något annat bra med att arbeta med en lång brännvidd, är att det plattar ut ansikten till max, och därigenom uppnår den allra största fotogeniska effekten i ansiktsformen.

Så, summerat kan väl sägas att en telezoom, till och med en under proffssegmentet med bara bländare ca f/5, utan vidare kan prestera bilder motsvarande åtminstone ett t.ex. 85mm f/2.8! Utomhus eller välbelyst, som det oftast är vid porträtt, blir den lite begränsade bländaröppningen inte heller ett så stort problem.

Exempel på helfigurfoto där utebliven bakgrundsseparering inte hade fungerat alls på grund av reflektionerna i vattnet bakom. Fujifilm XF 55-200mm @ 200mm, f/4.8.

Den stora nackdelen är att man måste röra sig från motivet för att sedan zooma in, och då blir det lätt att man förlorar den personliga kontakten lite. Man får en bokstavlig distans till de man ska fota, och just det känns inte helt optimalt. Men krisar det, och det här är en speciell händelse som kanske inte kommer att återuppstå så ofta, kan det absolut löna sig att jobba med ett befintligt teleobjektiv jämfört med att köpa ett lyxigt och dyrt, ljusstarkt normalobjektiv. Det tror jag inte alls är så uppmärksammat bland amatörfotografer idag som de mer uppenbara bitarna kring sådana här objektiv, som lätt förminskas till att endast vara verktyg för att komma nära något långt borta.


Datum
2017-10-01